Update från Skeppshult
Nu är vi nere i Skeppshult hos Sambon Dessis pappa. Det har snöat här nere nu och är ett par grader kallt.
Idag har vi åkt runt lite, varit i Bredaryd och handlat påsk äggs innehåll till Amanda. Kan ju inte bara innehålla godis.
I går var Tessan, Johan och Theo här. Var trevligt. Theo har blivit så stor nu, var ju ett tag sedan man träffade dom.
Det var lite smått av vad som hänt. Kommer en mer utförligare blogg när vi kommit hem igen. Åker hem i morgon på förmiddagen troligen. Får hoppas att snöandet har laggt sig då.
Möte, Skeppshults tripp
I går var vi på möte eller som Spädbarnsfonden kallar det "En kväll för frågor" med Jutta. Det var en bra kväll, vi träffade Jenny och Daniel igen samt en massa andra männsikor som också mist barn. Vi fick presentera oss och berätta våran berätelse för alla, precis som alla fick göra. Var skönt att höra människor som upplevet samma sak, man är inte ensamast på jorden. Utan det finns några som förstår. Skönt.
Nu om en stund skall vi bege oss ner till Skeppshult där Svärfar Lennart bor och Sambons släkt o vänner. Skall bli trevligt har ju inte sett dom sedan våran sons Begravning och då var det ju under tråkiga omständigheter. Skall försöka hålla bloggen uppdaterad, men det är lite svårt med data anslutning i Tele2 nät där nere.
Nu om en stund skall vi bege oss ner till Skeppshult där Svärfar Lennart bor och Sambons släkt o vänner. Skall bli trevligt har ju inte sett dom sedan våran sons Begravning och då var det ju under tråkiga omständigheter. Skall försöka hålla bloggen uppdaterad, men det är lite svårt med data anslutning i Tele2 nät där nere.
Tårar, saknad och Mormor
Man tänker på Kevin jämt, man drömmer om honom, man ser bilder på honom, man ser filmer på honom, hela tiden tänker o ser man honom. Han sitter fast på honhinnan och kommer alltid vara där. Man kan inte låta bli att gråta när man tänker på honom. Vi hade planerat så mycket som vi skulle göra, man hade drömmar, visoner och önskningar och så försvann det bara.
Om alla som har barn tänker på ett liv utan sitt barn så finns inte det, det känns som om man alltid haft sitt barn när det föds. Tänk er in i denna hemska tanke att ert barn skulle dö. Den tanken finns inte hos många, den fanns inte hos oss heller och så plötsligt händer det. Hela livet vänds upp och ner. Inget är som vanligt, rutiner är inget som existerar. Vi lägger oss sent, vi gråter och sörjer.
Dom flesta verkar tro att allt blir lättare efter begravningen. Men det är då som det jobbiga börjar, att leva med sorgen. Att kunna vara lika glad och positiv som Jutta är när man träffar henne.
Igår var jag och träffade mormor, det var inget jätte trevligt besök hon var helt bakom flötet. men hon visste att jag var där för hon fick hålla mig i handen undertiden som jag var där. Försökte prata om gamla saker men inget fungerade. Tråkigt men sant.
Om alla som har barn tänker på ett liv utan sitt barn så finns inte det, det känns som om man alltid haft sitt barn när det föds. Tänk er in i denna hemska tanke att ert barn skulle dö. Den tanken finns inte hos många, den fanns inte hos oss heller och så plötsligt händer det. Hela livet vänds upp och ner. Inget är som vanligt, rutiner är inget som existerar. Vi lägger oss sent, vi gråter och sörjer.
Dom flesta verkar tro att allt blir lättare efter begravningen. Men det är då som det jobbiga börjar, att leva med sorgen. Att kunna vara lika glad och positiv som Jutta är när man träffar henne.
Igår var jag och träffade mormor, det var inget jätte trevligt besök hon var helt bakom flötet. men hon visste att jag var där för hon fick hålla mig i handen undertiden som jag var där. Försökte prata om gamla saker men inget fungerade. Tråkigt men sant.
