Tårar, saknad och Mormor
Om alla som har barn tänker på ett liv utan sitt barn så finns inte det, det känns som om man alltid haft sitt barn när det föds. Tänk er in i denna hemska tanke att ert barn skulle dö. Den tanken finns inte hos många, den fanns inte hos oss heller och så plötsligt händer det. Hela livet vänds upp och ner. Inget är som vanligt, rutiner är inget som existerar. Vi lägger oss sent, vi gråter och sörjer.
Dom flesta verkar tro att allt blir lättare efter begravningen. Men det är då som det jobbiga börjar, att leva med sorgen. Att kunna vara lika glad och positiv som Jutta är när man träffar henne.
Igår var jag och träffade mormor, det var inget jätte trevligt besök hon var helt bakom flötet. men hon visste att jag var där för hon fick hålla mig i handen undertiden som jag var där. Försökte prata om gamla saker men inget fungerade. Tråkigt men sant.
ja du, man säger att tiden läker alla sår, men så är det inte, saknar din morfar fortfarande trots att det är 3 år sedan han gick bort, likandant med din farmor och farfar, saknaden är enormt stor, även om det var vuxna människor som gick bort, det var så mycket man ville och vill fortfarande, men man kan inte, tänker ibland att jag skall ringa dom, men kommer på att det går ju inte, gråter ofta över detta även om man tror att jag inte gör det, men förstår precis hur ni mår, kan låta konstigt, men det är sant. Förstår om besöket hos mormor igår inte var det bästa, du kanske förstår varför jag inte orkar hälsa på henne, jag mår dåligt varje gång jag har varit där. Ha det så gott det går // Många kramar mamma <3
Ja, sorgen gör ont.Det är nu som en lång svår resa börjar för er. Tänk att kunna ge ett råd, men det finns inte.--Tänker mycket på er, det skall du veta.
Var rädda om varandra!
usch jag önskar bara jag kunde ta bort smärtan från er...ingen ska behöva känna sån smärta i sitt hjärta! den finns nog alltid kvar, konsten är väl att lära sig leva med det antar jag. Tänker på er jätteofta och gråter gör jag me, fast jag inte ens träffat era söner, så det måste ju vara en vidrig smärta för Er...tusen kramar
