Kevin har lämnat oss
Vaknade med ett ryck av att min sambo skriker att han inte andas, tar Kevin ringer 112, får påbörja HLR på honom trodde aldrig att jag skulle behöva göra det på mitt egna barn. Ambulansen är på plats efter 2-3 minuter tar över HLR och OLA-Ambulans är på plats efter ca 5 minuter, sambon och följer med ambulans till sjukhuset. Jag har ringt maria som kommer och tar amanda. Sätter mig i bilen och låter bilen ta min ilska genom att plåga den. Kommer till sjukhuset sitter där en liten stund sen kommer läkaren och en syster in utan Kevin. Då sprack världen för mig. Han hade avlidit.
Det är med ögon sprängd fyllda med tårar som jag skriver detta inlägg. Någon som kan föreställa sig o lämna sin son på sjukhuset komma hem till hem med barnvagn, babysitter, spjällsäng, kläder, bakgrundsbilder på datorn ja allt.
fy fan vad orättvist när vi redan har mist ett barn och som vi begravde i tisdags
Tänker på er sitter här och gråter när jag läser varje inlägg!!!! Stackars er!!!! :'(
SNYFT!!! R.I.P
Det är verkligen med hjärtat i halsgropen som jag läser detta. Ni har gått igenom min värsta rädsla, att nått sånt här ska hända ens barn! Jag skulle dö för min son vilken dag som hellst, bara han får leva och vara frisk. Förstår inte för allt i världen hur något sånt här ska få hända! Spelar egentligen ingen roll hur mkt jag beklagar, för jag vet att inga ord räcker till just nu. Men jag känner med er och önskar er all styrka! Kram
vet inte va ja ska skriva, vill kommenterar det e så fruktansvärt tragiskt! jag kan inte låta bli att gråta så fort ja tänker på det! massa kärlek oo styrkekramar!
Tänker på er och lider med er, men du / ni skall veta att vi alltid finns till för er i glädje och sorg // Kram mamma <3
finns inga ord, jag bara gråter.
beklagar sorgen...
livet är orättvist och ibland undrar man om det finns någon gud... blev oehört chockad när jag fick höra igår vad som hade hänt och trodde först inte på det förrän jag såg det på svart och vitt...
tänker på er...
Jag vill ge all min styrka till er! Ingen kan förstå hur ni känner. Kram Martina Drottheden (Barndoms vän till Dessi).
